Hvad er fado? En kort historie

En sang om skæbnen

Fado är ett portugisiskt ord som betyder öde eller öde. Wikipedia säger att det möjligen kommer från latinets fatum, som betyder öde, död eller yttrande, och att många sånger spelar på ordets och genrens dubbla betydelse. I folklig tro är fado sorgsen, handlar om havet eller de fattigas liv och är knuten till saudade, en längtan efter något förlorat. Det är bara en del av sanningen. Wikipedia tillägger att fado idag ses som en sångform som kan handla om vad som helst, inom en traditionell struktur.

Hur det började

Ingen kan fastställa fadons början. Forskaren Rui Vieira Nery, citerad av Wikipedia, säger att den enda tillförlitliga informationen går tillbaka till 1820- och 1830-talen i bästa fall. Museu do Fado säger att den föddes i folkliga miljöer i 1800-talets Lissabon, inomhus och utomhus, i trädgårdar, på gator, i gränder och på tavernor. Tidiga sångare var sjömän, bohemer och andra arbetande människor. Historiker har föreslagit flera ursprung, och Wikipedia kallar inget av dem övertygande. Den växte troligen fram ur äldre genrer snarare än från en enda källa.

En blandning av musik

UNESCO beskriver fado som en portugisisk multikulturell syntes. Man listar afro-brasilianska sångdanser, lokal traditionell sång och dans, landsbygdsmusik som förts med av successiva vågor av inrikes migranter, och de kosmopolitiska urbana sångmönstren från tidigt 1800-tal. Den blandningen passar en hamnstad med sjömän, hamnarbetare och människor som anlänt från landsbygden. Musikaliskt noterar Wikipedia att fado använder både tvådelad och tredelad (valsliknande) takt, och att musiken pausar i slutet av en fras medan sångaren håller tonen.

Severa och legenden

Museu do Fado kallar Maria Severa Onofriana (1820–1846) en av de största myterna i fadons historia. En sångerska som dog ung blev hon föremål för en kärlekshistoria med en adelsman, greve Vimioso, återberättad i en roman, A Severa, utgiven 1901. År 1931 blev historien den första portugisiska ljudfilmen, regisserad av Leitão de Barros. Legenden är delvis historia och delvis uppfinning, men den satte en bild av fado som bestod: en röst från marginalen som sjunger om kärlek och olycka.

Från tavernor till teatrar och hus

I slutet av 1800-talet, enligt Museu do Fado, blev tioradig strof den stabila poetiska formen för fado, och den portugisiska gitarren definierades som dess följeslagare. Fado nådde också scenen: den förekom i scenerna på Lissabons Teatro de Revista från 1870. På 1920- och 1930-talen följde radio, inspelningar och ny reglering av lokaler. På 1930-talet hördes fado på ett ritualiserat sätt i fadohus, främst i Bairro Alto, och museet kallar åren mellan 1940- och 1960-talen dess gyllene år.

Amália, tystnad och återupplivande

Museu do Fado säger att fadons spridning utomlands befästes på 1950-talet, särskilt tack vare Amália Rodrigues, som förblev dess nationella och internationella stjärna fram till sin död 1999. Man dokumenterar fientlighet mot fado under åren direkt efter revolutionen 1974, och en återkomst av dess eget utrymme när demokratin etablerades 1976. Sedan 1980-talet har den erkänts som central i portugisisk musik, och på 1990-talet förde Mísia och Cristina Branco den in i world music-kretsar, följda av Mariza.

Læs næste: Amália Rodrigues og fadoens stemmer

UNESCO og den levende tradition

I 2011 optog UNESCO fado på sin liste over levende kulturarv, Repræsentativlisten. Optagelsen beskriver musik og poesi, som den praktiseres af fællesskaber i hele Lissabon, hørt fra professionelle ved koncerter og i små fadohuse og fra amatører i lokale foreninger. Ældre sangere giver den videre uformelt, ofte inden for familierne. Så UNESCO regner det lille fadohus blandt de steder, hvor traditionen lever.

Hvad du skal lytte efter

Lyt først til stemmen. Museu do Fado fortæller, at fadoens enkle melodiske struktur sætter fortolkningen i højsædet, så sangerens frasering bærer sangen. Lyt til pauserne i slutningen af en frase, når sangeren holder tonen. Læg derefter mærke til instrumenterne, som er den portugisiske guitar og en guitar, og stilheden i rummet. Poesien handler som regel om kærlighed, skæbne, den enkeltes lod og byens dagligliv, uanset om du forstår portugisisk eller ej.

Læs næste: Den portugisiske guitar i fado